Mark Isitt
Mark Isitt Bild: Jonas Lindstedt

Det går fortfarande att rädda Strandverket

Snart är det dags för Kungälvs kommun att besluta om att konsthallen Strandverkets ska få fortsätta få medel. GPs krönikör Mark Isitt hoppas att kommunens politiker tar sig samman och räddar vad han kallar "en synnerligen välkommen kontrast till korv och glass och Alsace i stora lass"

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

O, vänner, landsmän, Marstrandsbor, mig hören!

Miguel Odhner (s) är en ärans man. I februari 2017 övertog han och Kungälvs kommun driften av Strandverket, konsthallen på Marstrandsön, för att ”långsiktigt säkerställa verksamheten”. En verksamhet som hade initierats fem år tidigare av Karin och Peter Hjörne och som finansierats av paret med drygt två miljoner kronor varje år. Under den gamla fästningens teglade valv och gjutna ankarjärn har visats mästare som Hilma af Klint, Lars Tunbjörk, Christer Strömholm, Maria Miesenberger, Tony Cragg och Eva Hild. En synnerligen välkommen kontrast till sommarmetropolens skorv och korv och glass och Alsace i stora lass.

ANNONS

Vad anser ordförande Odhner och hans kommunstyrelse om dessa världskonstnärer? Vilka är favoriterna? Föredrar de skulptur framför måleri, video framför fotografi? Och hur många gånger har de egentligen besökt Strandverkets utställningar? Helt säkert jätteofta, för det är ju ändå de som bestämmer, de är alla ärans män och kvinnor, och om inte de vet vad de talar om riskerar ju besluten bli hur skogstokiga som helst.

Ändå finns viss anledning att undra. Sedan paret Hjörne överlät driften för blott 16 månader sedan har verksamheten gått från ”världsklass” – kommunens eget ord – till nedläggningshotad. Första gången dolkarna vässades var i december 2017. Då meddelade Robert Hallman, den dåvarande verksamhetschefen för näringsliv och kommunikation, en ärans man även han, att pengarna tagit slut, att ett ”oerhört ledsamt beslut” nu behövde fattas. Att han och kommunen haft nästan ett år på sig att lösa finansieringen nämnde han inte. Inte heller att Västra Götalandsregionen (VGR) faktiskt hade erbjudit kommunen en miljon i stöd men att de ärade och visa Kungälvspolitikerna krävt 1,5, fått blankt nej, och sedan dröjt så länge med att återuppta förhandlingen att den där miljonen tilldelats en annan kulturinstitution.

Den gången räddades Strandverket av att konsthallschefen Pål Svensson och Marstrands företagare mobiliserade oppositionspolitikerna. Men nu är det alltså dags igen. Enligt det kommunala bokslutet dras Kungälv med ett underskott, det talas om 50 miljoner – ack, ack – och därför måste 27 kommunala tjänster nu bort, däribland de 2,5 på Strandverket. Pål Svensson och hans lilla personalstyrka har redan träffat kommunens HR-konsult, ”Om ni behöver stöd så…”

ANNONS

Samtidigt finns det hopp. Än en gång har regionen erbjudit en miljon och enda villkoret är att kommunen själv står för merparten av driftskostnaderna, runt 1,5 miljoner. Ett rimligt krav, kan tyckas, det är ju ändå Kungälv som äger konsthallen, och hur annars ”långsiktigt säkerställa verksamheten”. Men inte enligt Miguel Odhner. Han ser förstås gärna en konsthall på Marstrand, men bara om Kungälvs kommun slipper betala för den. Han ser helst att en extern finansiär bekostar hela härligheten.

Och Miguel Odhner är en ärans man.

Besked om Strandverkets framtid ska lämnas inom de närmaste två veckorna.

ANNONS